FCI-nummer 222

FCI-standard 1989-05-30
SKK:s standardkommitté 1998-03-25
 
Ursprungsland/Hemland: Nederländerna
Användningsområde:Stående Fågelhund
FCI-klassifikation:Grupp 7, sektion 1:2. Med arbetsprov   
 
Bakgrund/Ändamål

Stabijhoun är historiskt besläktad med drentsche patrijshond och kleiner münsterländer. Rasnamnet härrör förmodligen från dess mångsidighet. Ordet stabijhoun kan härledas från orden sta mij bij, dvs. stå mig bi medan houn är det frisiska ordet för hund. Stabijhoun har sitt ursprung i Frieslands skogsområden. Under det tidiga 1900-talet skedde regelbundet inkorsningar mellan stabijhoun och wetterhoun. Därigenom hotades båda rasernas unika egenskaper att försvinna. År 1938 började lokala kynologiska entusiaster från Frieslands kennelklubb åter att renavla de två raserna och 1942 erkändes raserna officiellt. Viktiga namn i denna process var J. Bos, T. van Dijk, B. de Graaf and W. Hoeksema. Den första rasstandarden för stabijhoun är daterad 10 februari 1944. Den nederländska klubben för stabij- och wetterhoun bildades 1947. Klubben representerar sedan dess de friesiska rasernas intressen. I nuläget (2013) finns det totalt i världen drygt 6000 individer av rasen stabijhoun

 

Helhetsintryck

Stabijhoun skall vara en funktionellt och kraftfullt byggd stående fågelhund. Till proportionerna skall den vara något längre än hög. Den får varken vara för grovt eller för spensligt byggd. Huden skall ligga stramt an mot kroppen. Pälsens behäng på bröst, krage, framben, bakben och svans gör att rasen ger ett intryck av att vara långhårig, men pälsen skall inte vara överdrivet lång.

 

Viktiga måttförhållanden

Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden. Det är viktigt att hundens storlek är förenlig med den harmoni och balans som förknippas med en funktionell kropp. Avståndet från armbågen till marken skall vara ungefär lika med avståndet från armbågen till manken.

 

Uppförande/karaktär

Stabijhoun är en gårdshund som håller rent från möss och råttor. Den förr vanliga större typen av stabijhoun brukade dra mjölkkärror medan den mindre typen hade rykte om sig att vara en skicklig mullvadsfångare. Den senare förmågan gjorde stabijhoun populär hos fattigare bönder och lantarbetare. Mullvadsskinnen var värdefulla som foder i olika klädesplagg. Hundarna transporterades i cykelkorgar så att de kunde färdas stora avstånd. Rasen är mycket självständig och egensinnig. Den är tillgiven men kan också vara envis. Tålamod och en konsekvens är nödvändiga i träningen. I hemmet och på gården är rasen tyst men vaksam. Gentemot främlingar eller i obekant miljö kan den vara reserverad i början, men skall inte vara rädd.

 

Huvud

Huvudet skall vara torrt utan överhängande läppar eller hakpåse. Storleken skall vara i proportion till kroppen och könsprägeln skall vara tydligt märkbar. Huvudet skall uppvisa mer längd än bredd. Nospartiets längd, mätt från nostipp till stop, skall ungefär motsvara längden från stopet till nackknölen. Uttrycket skall vara milt, vänligt och uppmärksamt.

 

 

Skallparti

Skalle

Skallen skall vara lätt välvd och något rundad på sidorna. Den skall inte vara smal men får inte ge ett brett eller runt intryck.

 

Stop
Skallen skall slutta gradvis mot nospartiet. Sett från sidan verkar stopet mer markerat på grund av de utvecklade ögonbrynen.

 

 

Ansikte

Nostryffel

Nostryffeln skall vara välutvecklad med väl öppna näsborrar. Den skall vara svart hos hundar med svart och vit päls, brun hos hundar med brun och vit päls.

 

Nosparti
Nospartiet skall vara starkt och avsmalnande mot nosspetsen utan att vara snipigt (kilformat) sett både ovanifrån och från sidan. Nosryggen skall vara rak och bred, sett från sidan varken konkav eller konvex.

 

Läppar
Läpparna skall vara strama utan överhäng och lösa mungipor

 

Käkar/tänder

Tänderna skall vara starka med ett komplett saxbett. Avsaknad av en eller två PM1 eller en M3 är tillåtet, liksom även en dubbel PM1.

 

Kinder
Kinderna skall endast vara svagt utvecklade.

 

Ögon
Ögonen skall vara horisontellt ansatta. De skall vara medelstora och lätt rundade. Ögonkanterna skall vara tätt åtliggande utan synlig bindhinna. Pigmentet i iris skall vara mörkbrunt hos hundar med svart och vit päls och ljusare brunt hos hundar med leverbrun och vit päls.

 

Öron

Öronen skall vara ansatta på en imaginär linje från nostippen via den inre ögonvrån. När hunden är uppmärksam skall öronen inte bäras utanför skallens sidor. Ytterörat skall inte vara starkt utvecklat, varför öronen skall hänga tätt intill huvudet. Öronen skall vara måttligt långa och räcka till mungipan. De skall vara formade likt en murslev och sluta i en rundad tipp. Örats behåring är rastypiskt: vid öronbasen skall pälsen vara tämligen lång för att sen gradvis minska i längd så att den nedre tredjedelen täcks med kort päls. Pälsen på öronen skall vara rak, men en lätt vågighet är tillåten. Pälsen skall inte räcka över örats kant vilket skulle ge ett ovårdat intryck.

 

Hals
Halsen skall vara stark, rundad och medellång, men inte för lång. Den skall övergå mjukt i kroppen med en trubbig vinkel till överlinjen så att huvudet för det mesta bärs lågt. Inga hakpåsar eller löst halsskinn får förekomma

 

 

Kropp
Kroppen skall vara kraftfull, stram och välmusklad.

 

Överlinje

Överlinjen skall vara jämn och stark

 

Manke

Manken skall vara tillräckligt tillbakalagd och stark men inte framträdande.

 

Rygg

Ryggen skall vara stark och plan.

 

Ländparti
Ländpartiet skall vara starkt och muskulöst.

 

Kors
Korset skall vara lätt sluttande

 

Bröstkorg
Bröstkorggen skall vara djup och nå ner till armbågarna. Sett framifrån skall bröstkorgen vara ganska bred varigenom frambenen kommer att stå ganska brett isär. Revbenen skall vara väl välvda men inte tunnformade, djupa och långa så att bröstkorgen når så långt bak som möjligt. Armbågarna måste ligga väl an mot bröstkorgen

 

Underlinje och buk
Underlinjen skall vara jämn och nå längt bak. Buken skall endast vara måttligt uppdragen.

 

 

Svans
Svansen ska nå till hasleden. Den skall inte vara högt ansatt. Svansen bärs oftast hängande men den sista tredjedelen kan vändas uppåt i vila eller i stående. I rörelse lyfts svansen men den skall aldrig bäras in över ryggen eller rullad. Svansen skall vara rund och i sin hela längd täckas av långt, tätt hår utan lockar, vågor eller fransar. Den skall istället ha en buskig struktur där pälsen runt om är generöst lång och tjock vilket ger ett fylligt och rikligt intryck.

 

 

Extremiteter​

Framställ

Helhet

Framstället skall vara kraftfullt, muskulöst och funktionellt vinklat med korrekt ställda ben. Frambenen skall vara något brett ställda sett framifrån.

 

Skulderblad
Skuldran skall vara välvinklad. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och ligga väl an mot bröskorgen.

 

Överarm

Överarmen skall vara funktionellt vinklad. Den skall vara något kortare eller lika lång som skulderbladet.

 

Armbåge

Armbågarna skall vara starka, raka och parallella.

 

Underarm
Frambenen skall vara kraftfulla och raka.

 

Handlov

Handlovarna skall vara kraftfulla och raka framtill

 

Mellanhand

Mellanhänderna skall vara lätt sluttande

 

Framtassar
Framtassarna skall varken ha formen av kattassar eller hartassar. Tårna skall vara välutvecklade och välvda. Trampdynorna skall vara kompakta.

 

 

Bakställ

Helhet
Bakstället skall vara starkt och välvinklat, utan överdrifter. Sett bakifrån skall bakbenen vara brett ställda med parallella hasor

 

Lår

Låren skall vara av god bredd och längd. De skall vara välmusklade och ha funktionella vinklar i höft och knä.

 

Knäled

Knälederna skall vara funktionellt vinklade

 

Underben

Underbenen skall vara av god längd.

 

Has/hasled

Hasorna skall vara raka, parallella och ställda brett isär. De skall varken vara inåt- eller utåtvända.

 

Mellanfot
Mellanfötterna skall vara normallånga.

 

Baktassar
Baktassarna skall vara starka, kompakta och lätt ovala. Tårna skall vara väl välvda, slutna och framåtriktade.

 

 

Rörelser

Rörelserna ska vara kraftfulla, harmoniska och vägvinnande med bra driv. Sett framifrån skall rasen röra sig något brett. I rörelse ska huvudet bäras lågt. Svansen skall bäras över rygglinjen med en lätt båge i rörelse.

 

Hud

Huden skall vara fast och åtliggande utan rynkor och veck.

 

 

Päls

Pälsstruktur
Pälsen skall vara medellång och slät på kroppen med en vädertålig underull. Endast över korset är en lätt vågighet tillåten. Buskiga behäng på bröstet, kragen, byxorna och svansen gör att pälsen ger intryck av att vara långhårig. På huvudet och frambenens framsidor liksom på hasornas framsidor skall pälsen vara kort. På frambenens baksidor skall den vara längre och välutvecklad. Pälsen i byxorna och på svansen skall vara buskig snarare än fransig. Lockig päls är inte tillåtet.

 

Färg
Tvåfärgad i svart eller leverbrunt med vita tecken, men även svartskimmel eller brunskimmel är tillåtet. Prickar och/eller skimmelteckningar i det vita kan förekomma. Huvudet skall vara svart eller leverbrunt, med eller utan bläs. Båda dessa färger förekommer med eller utan stora fläckar. Päls med distinkt sadel är tillåtet. Tanteckning eller trefärgat är diskvalificerande.

 

Storlek/Vikt

Mankhöjd

Hanhund: 50 - 53 cm

Tik: 48 - 50 cm

2 cm över eller under idealet tillåts. Rastyp är viktigare än exakta mått.

 

Vikt

Hanhund: 22 - 27 kg

Tikar: 18 - 23 kg

 

 

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

• Tångbett.

• Huvud som är för tungt; skalle som är för bred eller rund.

• Svag rygg; svaga tassar.

• Bristande av könsprägel.

• Rullad svans eller svans buren över ryggen

• Starkt sluttande bäcken.

 

Allverliga fel

• Rullad svans 

• Underställd, i stående eller i rörelse.

• Elegant eller graciöst utseende.

• Lågställdhet.

• Trång front och smal bröstkorg.

 

Diskvalificerande fel
• Aggressiv eller extremt skygg.

• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.

• Otypisk, avsaknad av rastyp.

• Lösa ögonkanter.

• Överbett eller underbett; sned käke.

• Avsaknad av för många tänder.

• Knycksvans.

• Mycket lockig päls (astrakan).

• Annan färg än svart eller leverbrunt; avsaknad av vitt.

 

Nota bene

Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

 

Testiklar

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

 

Källa:
Svenska Kennelklubben